Vattenpasset är ett verktyg som används av de flesta hantverkare. Det bygger på en teknik som utvecklades för hundratals år sedan. Men glöm inte att kontrollera ditt vattenpass med jämna mellanrum för att vara säker på att det visar rätt.
Knappast någon hantverkare klarar sig utan ett vattenpass – snickare, rörmokare, murare, elektriker. Alla använder vattenpass för att kontrollera att saker och ting är våg- eller lodräta eller har rätt lutning.
Vattenpassets historia sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden. Redan de gamla romarna använde vattenfyllda kärl när de till exempel byggde akvedukter och i
början av 1660-talet utvecklade fransmannen Melchisedech Thevenot principerna för dagens moderna vattenpass.
– Grundprinciperna är fortfarande i stort sett samma nu som då, det vill säga att bubblan ska hamna i mitten av libellen. Men en viktig skillnad är att de gamla
vattenpassen, som namnet antyder, innehöll vatten, medan dagens vattenpass är fyllda med en lättflytande oljebaserad vätska, förklarar Håkan Carlsson, produktchef på Hultafors.
Olika fabrikat använder olika typer av vätska och det centrala är att den har tillräckligt låg viskositet för att tåla låga temperaturer och ge lättrörliga blåsor samtidigt
som den måste vara antistatisk och inte påverkas av statisk elektricitet. Det gäller även att libellen är hundraprocentigt tät så att den inte släpper in luft och får bubblan att utvidgas.
– Libellen kan vara fäst på olika sätt. Infästningen måste vara stabil för att libellen inte ska lossna på grund av stötar eller temperaturskillnader. Dessutom
gäller det att ringarna som sitter i inte har några kanter så att bubblan fastnar, säger Håkan Carlsson.
I FLERA OLIKA MATERIAL
Vattenpass finns i olika material som plast och aluminium. Aluminium ger profilen extra bra hållbarhet, utan att vattenpasset blir för tungt. För den som arbetar med till exempel betong kan ett vattenpass i plast däremot vara att föredra eftersom betongen inte fäster lika lätt på materialet.
– Flera innovationer har kommit fram på senare år för att göra libellerna ännu mer lättlästa, som till exempel förstorande lins och självlysande reflektorer, konstaterar Håkan Carlsson. Olika vattenpass har också olika känslighet, det vill säga hur snabbt bubblan rör sig när man lyfter i vattenpassets ena ände.
Det som styr känsligheten är radien på libellen – ju större radie, desto högre känslighet. Känsligheten uttrycks i millimeter per meter och visar hur högt ett 1 meter
långt vattenpass måste lyftas i ena änden för att bubblan ska flytta sig 2 millimeter.
– Olika användningsområden kräver olika känslighet. Ju högre känslighet, desto större blir också precisionen på arbetet, förklarar Håkan Carlsson.
TÄNK PÅ ATT KONTROLLERA
Men även om ett vattenpass är gjort för att klara de mest extrema arbetsförhållanden är det för den skull inte outslitligt. Därför är det viktigt att kontrollera vattenpasset med jämna mellanrum för att vara säker på att det visar rätt. Ett enkelt sätt är att hålla vattenpasset lodrätt mot en vägg, dra ett streck och därefter vända det 180 grader och kontrollera att det visar likadant resultat. Samma test kan också göras på en vågrät yta som till exempel ett bord.
– Det viktiga är att libellen står på samma sätt oavsett hur man vridit vattenpasset, säger Håkan Carlsson.
På senare år har lasermätarna kommit på bred front. Men att elektronisk utrustning på sikt kommer att ersätta vattenpasset, tror inte Håkan Carlsson.
– Även om 10–20 år är jag övertygad om att hantverkare har ett vattenpass med sig på jobbet, säger han.
Add comment